En sak jag ofta stött på när jag pratar med människor om deras dejtande, är en slags föreställning att ett genuint människa-till-människa-möte sker av sig själv.

Efter en lyckad dejt kanske vi säger att “kemin stämde”. Om vi inte upplevde kontakt säger vi kanske: “det klickade inte”.

Men vad är det egentligen för förståelse av världen vi ger uttryck för, när vi pratar om mellanmänsklig kontakt i termer av kemi eller klick?

En populärsociologisk diskursanalys kan visa hur dessa uttryckssätt frikopplar subjekt – oss – från handlingskraft. Istället åberopas en vag, opersonlig eller svårbegriplig kraft – ”kemi” – som förklaring till det som sker.

Huruvida vi upplever en slags dragningskraft eller inte blir m.a.o. något bortom vår påverkan, eller utom räckhåll att förstå. Nästan något magiskt.

Kanske tror vi att det är ödet som avgör. Händer det, så händer det. Eller så anammar vi en slags romantisk determinism: det händer om det var menat.

* * *

Vilka konsekvenserna får det att se på ett människa-människa-möte såhär?

En tänkbar konsekvens är att vi missar den makt vi faktiskt har – eller hade haft – att agera för att skapa det. Risken är att vi går från dejt till dejt, kallpratar febrilt, men låter möjligheten att uppleva ett genuint möte bero på slumpen.

Såhär gillar jag att se på det: kallprat har sin plats. Men konsten att hitta till varandra behöver inte ses som så mystisk eller oförklarlig.

I NVC-sammanhang används ordet kontakt för att beskriva en av flera aspekter av att mötas människa-människa. Kontakten är bara en av flera pusselbitar i sammanhanget. Men en som har stor betydelse.

Kontakt uppstår i allmänhet om vi vet hur vi gör för att den ska uppstå. Den är ett fokus som kräver att vi tar ansvar för att se till att den sker. Det är en färdighet vi kan lära oss, öva på, och utveckla.

Prova att tro på det en stund.

Du kanske undrar hur du går till väga. Även om det kan krävas en kurs eller två för att få en djupare förståelse om hur vi kan hjälpa kontakten, kommer här ett grundrecept att varva kallprat med:

sänk tempot, så du hinner känna in vad som pågår inuti dig och i din motpart. Lyssna med ditt väsen efter var din motpart befinner sig just nu, även om hen pratar om dåtiden. Uttryck dig ärligt och var beredd på att lyssna igen. Prioritera kommunikationsprocessen framför att utvärdera innehållet. Glöm inte att balansera allvar med lätthet.

Rätt som det är kommer du kanske på dig själv med att ha pratat med en människa en lång stund, skrattat ihop, men utan att egentligen veta så mycket om den.