Ibland får jag frågan – är det verkligen bra att snöa in på en viss teori om hur världen fungerar? Är det inte risk att fastna i en modell och missa andra aspekter av verkligheten som den är?

Jo, absolut. Men jag är mer orolig att vi tror att det finns en oförstörd, ren, eller teoribefriad syn på världen.

Jag tror inte på det.

Jag tror vi alltid tillämpar en eller flera förståelseramar, världsbilder, teorier, kategoriseringssystem, inre representationer, av hur världen fungerar. Frågan är snarare: är vi medvetna om dessa?

Oftast inte.

Risken är m.a.o. att vi tolkar identifikationen med vår omedvetna världsbild – och därmed oförmågan att kritiskt iaktta vår blick – som att vi ser saker oförställt.

Men snarare än att ha en modell eller inte, kan vi ha olika grad av klarhet över vilka förståelseramar, världsbilder, eller glasögon vi använder oss av, när vi tittar på världen.

Med det synsättet kan vi dels bli nyfikna på våra idéer om världens beskaffenhet. Och vi kan dessutom – i förlängningen – t.o.m. välja en lämplig inre karta beroende dels på situationen, dels på kartans sanningseffekter.

Hur vi ser på världen har nämligen avgörande konsekvenser för vad vi kan föreställa oss är ens möjligt. Både för oss som individer, men också för grupper och för samhället.

* * *

En syn på utveckling jag gillar är den hegelianska. Hegel beskrev utveckling som en process av motsättningar mellan tes och antites. Vilket leder till syntes, varpå förloppet upprepas.

Den modellen använder jag ibland för att beskriva hur människor, grupper och samhällen utvecklas genom stadier.

Det jag gillar är hur synsättet hjälper mig rikta fokus på rörelse, dynamik och utvecklingspotentialen i konflikter. Hjälper mig lita på process. Söka efter vad som behövs för att driva den för att komma till en ny plats, snarare än fastna i ståndpunkter, partiella delar av verkligheten, eller föreställda motsatspar:

• tes eller antites?

• höger eller vänster?

• religion eller vetenskap?

• vänskap eller kärlek?

• individ eller struktur?

• biologi eller miljö?

• monogami eller ickemonogami?

Eller den här klassikern:

• hålla tyst om vad du önskar av någon för att hedra friheten, men missa att kommunicera din längtan – eller – be om det du vill ha, men riskera att den du tilltalar upplever krav? Osv.

För mig inbjuder Hegel till att leta efter de synergier, idéer och paradigm som ringar in det bästa av det ena (tes), det bästa av det andra (antites). Hjälper mig se möjligheten till transcendens och lösningar vi inte kunde föreställa oss, och därför inte ens vågat drömma om (syntes).

Vilket är något helt annat än kompromissande mellan ståndpunkter, mötas på mitten, eller en låtsad fred.

För mig som gillar utveckling blir Hegels synsätt inspirerande. Men det förblir ett strategiskt val av synsätt bland flera möjliga.