Ibland får jag frågor om hur hantera specifika situationer.

”Hur får jag X att göra Y?
”Hur svarar jag när någon säger Z?”
”Hur säger jag till A att jag inte vill träffa den?”

Och visst kan jag ge förslag.

Men.

Ibland tror vi att om vi bara visste de rätta orden – och sa dem – så skulle saker hända som vi ville.

Många av de tips som florerar är av den här typen.

“Säg dessa ord så får du X på fall”.
“Så avbryter din dryga kollega”.
“Säg detta för att framstå som kultiverad”, osv.

Vi instrueras också i vad göra med händerna, hur luta huvudet, hur betona orden, osv.

Grundantagandet är: om vi “gör rätt” så lyckas vi socialt. Och jag kan se hur skönt det vore om allt vore så enkelt.

Tyvärr är det inte så enkelt.

Att luta sig mot tumregler kan vara skönt i svåra situationer. Då ger regler bra stöd.

Men i det långa loppet är mellanmänsklig interaktion för komplex för att räkna ut situationer på förhand.

Visst kanske vi tror oss lyckas ibland, genom att gissa rätt på lämpliga ord.

Problemet är att det bara lyckas på ytan. Ingen har roligt eller blir berörd på riktigt när parter interagerar med den ingången. Inga riktiga band skapas så. Detta beror på att kvalitén på den mellanmänskliga förbindelsen – det som NVC:are kallar ”kontakt” – är och förblir låg.

Det är inte för att du säger fel ord, rätt ord vid fel tillfälle, eller glömmer att slå ut med armarna.

Det blir som det blir därför att du inte visar dig.

Du försöker visa upp vad du tror situationen kräver. Men det finns inga ord och inget kroppspråk som, om du bara gjorde det, skulle fungera, om du inte är där som människa.

Vad menar jag med det?

Till att börja med: jag menar inte att du ska avslöja detaljer om ditt privatliv. Det är fullt möjligt att bre ut med privata detaljer utan att visa sig en enda gång.

Det är också möjligt att prata om vädret med en mellanmänsklig kontakt och värme som gör att vi blir närda på djupet.

Det är alltså inte innehållet som gör det.

Det som gör det är att orden från din mun härstammar från en radikalt annorlunda process än den som består av försök att “säga rätt saker”.

Du kan inte sitta skyddad bakom ett stängsel och räkna ut den mest effektiva kombinationen av ord som du kastar över stängslet till din motpart, för att se om effekten blev den du önskade.

Generellt vet vi människor, på ett intuitivt plan – om än utan att vara medvetna om det – när någon låtsas.

Det du behöver göra är att öva på att kliva upp från ditt skydd, visa dig, ta risken att uttrycka din ärlighet. Och stå kvar och ta emot den andras ärlighet. Och göra detta, fram och tillbaka, och se vart det här flödet tar er.

Det är när orden kommer från den här typen av process som våra ord och vårt kroppspråk är en integrerad helhet. Andra kan intuitivt lita på vem vi är.

Vi hedrar då också oss själva som inneboende presentabla personer, vi hedrar våra längtor och de saker som gör oss unika.

Det är inte lätt alltid. Dels behöver vi en del träning för att ens lära känna vårt inre, och veta hur sätta ord på det.

Men också för att det är sårbart. Skammen kan ta ett grepp om oss, och det händer lätt att vi gömmer oss om vi ännu inte bemästrat hur hantera den.

Kanske är du en av dem som har ett omedvetet “avtal” med dig själv, som du en gång underteckade och därmed lovade dig själv att aldrig någonsin visa dig (igen). Inte låta någon se vem du är på riktigt, vad du längtar efter, vad som rör sig i dig. Kanske blev du tidigt bemött av andra på ett sätt som gjorde det säkrast att leva så. Kanske är det så skrämmande att du ibland inte ens vet vad som är din sanning. Kroppen har finurliga sätt att skydda oss på, som t.ex. dissociation.

Min mening är inte att du ska börja se detta skydd som en “fiende” du nu ska övervinna. Skyddet är också det en del av dig, och det behöver integreras det också.

Till exempel genom att hitta situationer där du kan öva på en lagom svårighetsgrad. Med någon du redan är trygg. Med någon vars åsikt du inte är så beroende av, osv.

Över tid kan du öka svårighetsgraden. Det vi övar på blir vi bra på, så håll ut. Det blir skillnad över tid.

Jag själv övar varje dag.

Om du gör det här, kommer du så småningom också kunna urskilja när det inte är läge att visa sig. Du lär dig anpassa hur mycket av dig själv du visar, beroende på vem du pratar med, vad du vill, och vilka andra behov du också vill ta hänsyn till.