En dimension av vuxenutveckling är vår syn på förändring.

I ett skede tror vi kanske att förändring är något intellektuellt.

Vi bestämmer oss för att ändras, och så ändras vi.

Tror vi.

Men ju mer vi utvecklas, desto mer ser vi att det inte räcker.

För att hållbar förändring ska ske, behöver insikter vara integrerade i våra kroppar.

Detta förkroppsligande händer inte i ett svep.

Det är en process.

Ett sätt är genom samtal.

Det som först ser ut som ”slöseri med tid” blir en oas av möjligheter, när vi väl fått syn på att samtalet kan vara själva förändringsmotorn.

Det går långsamt.

Men ändå så mycket snabbare än när vi gång på gång försöker ”bestämma oss” för vem vi vill vara.