Hur du förblir on top of ditt obehag

Smärtsamma känslor, som ångest, skuld, eller oro, kan få oss att göra vad som helst för lite lättnad. Ibland omedvetet. Vi kanske spelar mer datorspel än vi egentligen är nöjda med, småäter fast vi helst inte vill det, eller distraherar oss från obehaget på annat sätt.

Har du en god vän kanske den skickar dig kattklipp som uppmuntran.

Och det är ju helt rimligt. Om vi inte har en fungerande plan för vad vi kan göra när vi känner obehag, blir obehagskänslor väldigt läskiga. Då ligger det nära till hands att vi börjar övervaka hur vi känner oss – s.k. förväntansångest.

Kanske försöker vi hålla obehaget i schack med en glad podd, en feelgood-serie eller lättsam musik.

Vi kanske väljer bort en viss dokumentär, undviker att prata om en viss sak, eller undviker vistas på en del av stan som vi är rädda ska påminna oss om smärtan. Vår energi går åt denna oro, och den krymper vår valfrihet.

Andra gör kanske tvärt om.

Vi kan ha fått för oss att “man ska lyssna på sina känslor”. Så då försöker vi umgås med dem, känna dem. Meditera med dem i åtanke, stimulera dem.

Problemet, som jag ser det, är att varken distraktion, eller ältande av våra känslor hjälper oss använda dem på ett vettigt sätt. Så jag föreslår ett annat sätt.

* * *

Tänk dig att du framöver börjar se ditt obehag som du ser på varningslampor i en cockpit. Varningar har ett syfte: att ge dig information om hur din resa går. Lyser en varningslampa, då är det sista du vill göra att hålla handen för så du slipper se den.

Du vill definitivt veta om en motor är överhettad, om kabintrycket faller, om landningsstället krånglar, etc.

Men du vill inte heller bara stirra på varningslampan, och hoppas att allt blir bra om du bara umgås med den tillräckligt länge.

Så fort du uppmärksammat signalen, så har den fyllt sin funktion. Nu riktar du all din fokus på det varningen försöker göra dig uppmärksam om. Och på vad du behöver göra, för att din fortsatta resa ska gå bra.

Mitt förslag är att du börjar se känslor på liknande sätt. Kommer du på dig själv med obehagskänslor, se om du kan stanna upp och bli nyfiken på vilken längtan ditt obehag försöker göra dig uppmärksam på. Prova att fråga dig själv vad du känner, och koppla sedan din känsla till en längtan, enligt formeln:

”Jag känner mig [känsla], för jag längtar efter [behov]”.

Känslan är då signalen, och behovet är den längtan som pockar på din uppmärksamhet. Här hittar du listor på känslo- och behovsord på engelska, och här en något kortare lista på svenska.

Gå igenom listorna. Känn på känsloorden, så du lär dig fler än “bra” och “dåligt”. Det kommer hjälpa dig bli mer medveten om hur du känner dig. Umgås också med behovsorden, en efter en. Här kan du ta din tid. Är det någon som, när du ser ordet, slår an en sträng av igenkänning av vad du längtar efter?

* * *

Några saker som kan vara bra att veta om du testar.

Behov, som jag använder ordet, är abstrakta, universella längtor, eller drivkrafter. Alla människor har samma uppsättning. Vi kan alla relatera till att längta efter kärlek, trygghet, äkthet, osv. Människor har dock olika preferenser vad gäller vilka strategier som möter deras behov.

En annan sak: tänkande är ett effektivt verktyg när vi felsöker en dator, gör naturvetenskapliga experiment, omvärldsanalyser, etc. Men när det kommer till dina behov, så lägg tänkandet åt sidan.

Du kan inte ”räkna ut” vad du har för behov. Vilket behov din känsla vill uppmärksamma dig om är inget du kan analysera, teoretisera, eller intellektualisera fram.

Du är människa, inte maskin. Du behöver ta några djupa andetag. Sänka ditt tempo. Använda ditt väsen, din intuition. Det är mer ett varande än ett görande.

Du märker att du får kontakt med ditt behov, genom att din känsla skiftar. Ofta från en slags grämande, “rivig” smärta till en ofta lika intensiv, men kvalitativt annorlunda, “söt” och läkande smärta.

Redan kontakten med behov kan göra skillnad. Men det räcker inte. Det finns en värld därute, och den kan må bra av förändring för att du och andra ska ha lättare att möta behov. Vad kan:

• du göra, eller

• be någon annan göra, eller

• göra för någon annan

Som skulle göra att fler av dina behov blev tillgodosedda?

Här vill du försöka hitta de strategier som möter både dina och andras behov. Se också om du kan hitta en bra balans mellan kort och lång sikt. Du vill inte göra saker som är sköna i stunden, om de ställer till det i längden, exempelvis.

* * *

Att distrahera dig från dina känslor kan vara en skön strategi den där höstiga torsdagkvällen då du är trött och behöver vila. Distraktion kan m.a.o. också möta behov.

Så, ta det inte det här som en ny regel du borde leva upp till. Snarare som ett verktyg du kan lägga till din repertoar av hur du tar hand om dig själv, där underhållning och tidsfördriv också har sin plats.

Övar du så blir det så småningom en vana.

När du kan sätta fler ord på ditt obehag, och använda det för att komma i kontakt med din längtan, så är tiden slut då obehaget var som ett okontrollerbart larm som inte gick att få tyst på.

Förväntansångesten har tappat sitt syfte, och du har fler valmöjligheter kring hur du vill agera när du känner någon form av obehag. Du kan t.ex. göra processen ovan. Eller så kollar du på en lättsam serie.